Lammsadel med sötpotatismos

Jag har flera gånger gjort recept efter islands ”Nigella” I alla fall har hon hämtat sin inspiration ifrån henne. I hennes senaste julserie gjorde hon en läcker lammsadelsrätt som jag tänkte laga så här de sista dagarna på året.

Det mest intressanta är att hon flår ryggen, dvs hon tar bort den tunna hinnan som annars brukar bli antingen seg eller hård. Jag vet att en del tycker det är gott att knapra på men här kommer kryddorna bättre fram då många skär bort detta och förlorar då kryddsmaken.

Nu hade hon enbart salt och peppar men jag har tänkt att använda kryddblandning som jag lär mig av svärfar.

kryddblandning: olivolja, flingsalt, viltkrydda med enbär, koriander, paprika, lökpulver, spiskummen, lite farinsocker och svartpeppar.

Börja med att ta bort hinnan medans ryggen fortfarande är frusen. När den har tinat skär du rutmönster i det kvarstående fettet och smörj den med kryddblandningen. Låt den stå i några timmar innan den ska in i ugn.

I ugnsformen skär du ner 3 morötter, 1 gul lök, 2 vitlöksklyftor och 2 lagerblad och 5 dl vatten

Sätt ugnen på 210 grader varmluft och baka den i ca 25 minuter

Ta ut steken och sänk värmen till 130 grader och stek den sedan tills den når 69 grader eller ca 50 minuter.

25minuter i ugnen för att få en fin yta på ryggen

Koka sedan sötpotatisen

Karamelsky till sötpotatisen: smör och sirap smältes i kastrull med kanel och ca en matsked ingefära. Blanda det här med de kokta potatiserna och gör sedan mos av kalaset. Häll moset ien form och toppa med pekannötter. sätt den sedan inn i ugnen några minter innan den serveras.

Gör sedan såsen av grönsakerna och skyn från såsen. Mixa allt och smaksätt med mer salt och peppar och häll i ca 1,5 dl grädde.Servera med en god sallad.

Magsjukt

Av alla pestars pestar så är baske mig magsjuka den värsta åkomman jag vet. Det började redan i går morse då jag vaknade och kände mig jättekonstig. Det pågick hela dagen och när jag kom hem började jag frysa. På natten satte toapartyt igång och just nu kommer eftersvallningar med illamående och en enorm trötthet.

Jag hoppas att dagen i morgon ser bättre ut och vad beträffar viktresultatet är väl det knappast relevant. Det ska redovisas förstås ändå.

Vi får väl se…

Íslenska

Strákurinn hljóp fram að glugga. Þegar hann lagði hendurnar á gluggann voru þær eins og límdar við glerið. Rakinn frá andardrættinum skyggði glerið. Með bros á vör horfði hann upp í dökkbláan himininn.

Það er komið sumar, sagði hann glaður, sleppti höndunum af glerinu og fór í áttina að hurðinni sem vissi út í garð. Hann var berfættur, klæddur í stuttermabol og stuttbuxur. Hann sá fyrir sér að mjúka græna grasið ætlaði að kitla litlu tásurnar hans og að golan ætlaði að strjúka húðina, hlýlega og góðlega (eða: hlýtt og blítt) eins og hún er gerir alltaf á sumrin.

Þegar hann var búinn að hlaupa tíu skref varð hann fyrir vonbrigðum.

Garðurinn var alls ekki grænn. Og blómin voru ekki græn, gul, rauð og fjólublá eins og hann mundi eftir.

Nei, garðurinn var grár og brúnn. Grasið var alls ekki mjúkt heldur kalt og frosið. Hann sneri höfðinu til vinstri og til hægri. Sólin var búin að plata hann. Það var alls ekki komið sumar, ekki einu sinnu vor.

Það var enn vetur og kalt.

Hann settist niður á frosna jörðina, mjög miður sín. Hann grét út af grasinu sem var hart, frosið og brúnt. Hann grét út af blómunum sem ekki voru litrík og hann grét út af golunni sem alls ekki strauk honum hlýtt.

Þegar hann sat þar og grét í hljóði fann hann svo eitthvað mjúkt og hlýtt að faðma hann að sér. Elsku krúttið mitt – af hverju situr þú hér?

Hann faðmaði mömmu sína á móti og sagði milli táranna: Mamma, elsku bestu mamma mín.

Um leið gleymdi hann að hann væri vonsvikinn.