I går höll AB sitt barnkalas för 10 förväntansfulla flickor och en pojk. Pojken det är Gunnar det. Han har fått hänga med så länge AB kan minnas. Redan som lilliten bestämde hon sig att hennes bästa kompis tvillingbror minsann också ska vara en del av kalasandet. Jag minns att alla tyckte det var så sött att alla flickorna OCH Gunnar alltid kom på kalaset.

Och han njuter som tuppen bland hönorna. För annars hade man ju kunnat tro att barn i den åldern inte alls var intresserad av att få vara med det andra könet. Inte Gunnar. Inte AB. De tycker det är hur naturligt som helst. Och det är bra det.

Vi höll till i Gudmundarlundur som är en arrangerad oas intill Heidmörk, den största – och enda – skogen här i Reykjavik. Där har de byggt en terass med grillmöjligheter. Lekar, korvgrillning och skattjakt stod på programmet. AB var nöjd efter kvällen.

Idag är hon med mig på jobbet. Vi har en skolsal där hon – nu tillsammans med sonen till en kollega – spelar dataspel. De skrattar och verkar ha riktigt skoj tillsammans. AB är 7 och TÖ är 10. Så stor ålderskillnad men ändå så jämnlika.

Charmigt.

Nu är det bråda tider och det ska planeras och packas inför vår norrfärd. Vi åker norrut i morgon kväll för Landsmot. Den stora hästtävlingen. Jag ska jobba och B har jag ”anställt” som barnpiga. 🙂

Du kanske också gillar

1 kommentar

Kommentarer är stängda.

[instagram-feed]