Det är som att rötterna sitter fastnaglade i märgen och att de blrjar mer och mer göra sig gehör starkare och starkare för varje år nu. Det är ungefär som Roger Pontares eurovision låt När vindarna kallar mitt namn.
Det kändes inte lika starkt vid min första resa i juni även om det var fantastiskt att få fira midsommar i Sverige. Nu, efter en vecka i vackra Norrköping så vill jag helt enkelt inte åka tillbaka till Island. Jag skulle kunna tänka mig att bo här.
I går kväll åkte vi till en intilliggande sjö som var sådär vacker som en svensk insjö kan vara. Efter sommarens varma dagar var vattnet ljummet.





