Jag förundras alltid dem som väljer all in att leva i en viss tidsera. Det finns två stycken Claror som lever som i gammeltin som det så vackert heter på norrländska. Den ena Clara går nog ett steg längre och pysslar, bakar och lever helt enkelt i en fantasivärld. Och hur hon klarar av det i en metropol som Stockholm är helt förunderligt. Bilderna är vackra på Instagram och Youtube.
Om hon så bara höll tyst, det är då som hela konceptet krackelerar. Eller så är jag helt enkelt en annan generation för när Clara talar, stänger jag av och blir lika besviken, varje gång. Det hela påminner om när stumfilmen övergick till tal och de vackra skådespelarna slogs ut som bowlingpjäser i en strike eftersom deras tal inte var i takt med den utseendetalang de bestod av.
Den andra Clara är norrländsk och har under en mycket lång tid byggt upp en gemytlig atmosfär via sin hemsida. Den genomlyser myspys, norrländsk bondekultur i ett tidigt 40-tal. Hon går i princip alltid klädd i klänning. Handlar på loppis och hon tillsammans med bästis Susanne uppfann slow-tv som fick plats i SVT under några år. Underbart om du frågar mig och att bänka sig framför tv-soffan med stickning, glögg om det nu var till jul så fick du verkligen den härliga känslan av att bara vara till.
Clara är kyrklig vilket toppar henne ännu högre.
Men så kom bomben och hela Claras uppbyggnad av mysfaktor och kärnvärden totalt krackelerade. Hon skilde sig. Nu är varken skilsmässa eller något sådan särskilt ögonbrynshöjning i dagens samhälle för det är mer vanligt än vad det inte är.
Men.
Just då hände något och förhoppningsvis är det bara en fas som går över? Clara är inte den hon var. De små små nästintill omärkbara detaljerna som gör det där lilla extra har förändrats.
Clara är en rättvisans människa men med tanke på de bilder som fortfarande läggs ut så verkar det som att här fick mannen ta sina kläder ovh gå. Allt annat är kvar? Vad hände med 50% bodelningen vid en skilsmässa? Det där med att lev som du lär blev helt plötsligt inte sant längre?
Det intressanta med Clara i Stockholm är att det verkar vara en hel klubb med samma intresse. Det låter helt fantastiskt i mina öron. Hade det funnits här så hade jag varit först i röden.
Jag funderar på vilken tidsera som skulle passa mig bäst? Jag har nog ofta tänkt tanken att jag föddes in i fel tid. Downtown Abbey är min absoluta favorit men min farmor har jag länge önskat att jag fick träffa igen. Hon är en inspiration till det mesta. Helgen till ära blir det hennes lammstek med mintgelé
