Blog
Söndag 27 Februari
Vinter och jordskalv.Jag hann visst bara säga att våren hade kommit förrän vi fick vårt vinterbakslag. Slaskigt, bött, klumpsnö föll natten till lördagen och det har varit ett riktigt skitväder - hela helgen. Det har visserligen inte stoppat oss från att vara ute och rida men nog är det bra mycket roligare när det är bättre väder ute.
Idag har flickorna haft med sig en kompis. En grabb som bor i huset brevid. Och nog för att jag har veta det förut men någon lektant. Det blir jag aldrig. Och är det något som är det värsta jag vet så är ouppfostrade pojksnygglar. HERREGUD, hur kan föräldrar låta barn bli på det där viset? Han var baske mig överallt och när han för andra gången smet in till grannen för att gräva med fingrarna i deras tårta. Ja, då såg jag rött. Nog för att flickor är lugnare men det måste väl ändå vara nog med måtta. Min bästa kompis grabb är det fart på. Det har det alltid varit. Men han är uppfostrad. För mitt i allt spring och energi så finns det en glimt, en som lyssnar och kan ta kommandon från någon vuxen. Den här som var med oss var vildare än värsta... huvva!
I går såg jag "The black swan". Den var ruskigt bra. Och jag var ordentligt mörkrädd efteråt. Det var länge sen jag blev så berörd av en film. Jag är fortfarande skakis...
Sen håller på att mentalt förbereda mig för mitt första plus till veckan. Marängtårta, vitt vin, pizza och glass har förgyllt den här helgen. Kalas var förnamnet. Frosseri blir efternamnet. Jag klev på vågen i morse efter att jag kört ett timmespass på gymmet. Plus stod det på vågen. Nu är det visserligen inte förräns på tisdag så hoppet är väl det sista du förlorar, eller hur?
Comment? Copyright © mom's weightblog
Fredag 25 Februari
16 timmar.Vet ni vad. Jag behöver inte hänga läpp över att jag har bara en sässong kvar av SexandtheCity. Inte riktigt än i alla fall. För VET ni hur många avsnitt det är i sista sässongen? 32. Ja, just det. 32. Och det betyder 16 hela timmar. Det kommer ta mig hela våren att lapa igenom. Hur najs är inte det?
Startade dagen med ett stenhårt pass på gymmet. 40 minuters powerwalk. Så nu känner jag mig sådär lagomt härligt trött i kroppen. Och det kan behövas för i kväll vankas kalas...
Så var då fredag igen. Och inte mig emot. Fredag is my thing. En av de bättre dagarna i veckan faktiskt. Lördag och söndag är inte så pjåkiga de heller men fredagen är ändå lite speciell. Full av förväntningar - typ.
Våren har anlänt hit. Ja, det är aningen tidigt och jag vet det kommer bakslag. Men just i dag är det faktiskt vår. 8 grader, barmark och jag hörde tillochmed fåglarna kvittra i morse. Ljuset är också tillbaka och nu dröjer det inte länge förräns vi har ljust dygnet runt igen!
Comment? Copyright © mom's weightblog
Onsdag 23 Februari
Snart är det slut.I går kväll när jag avlutade kvällens turbotittande av tv-serien SexandtheCity insåg jag att jag har bara två avsnitt kvar av sässong 5. Vilket i sin tur betyder att jag har bara en sässong kvar att lapa igenom. Redan nu kände jag stor sorg för hu vad trisst det kommer bli när jag inte har ett enda avsnitt kvar att titta på! Hemska tanke. Å andra sidan har jag dem kvar och kan lapa igenom dem en gång till. Men det är försås inte riktigt samma sak. I går kväll så träffade Charlotte sin blivande man. Han var advokaten vid skilsmässan. Det ska bli ytterst intressant att se hur det fortlöper. Carrie har precis gett ut sin nya och första bok. Så ja, nog blir det spännande framöver. I just can't wait.
Nu är det här förstås bara en tv-serie men brukar ni aldrig känna lika dant. Som när en bok är oehört spännande eller intressant att du inte kan sluta och blir så där ruskigt besviken när boken sen är slut.
Men för att byta samtalsämne så gick min B för första gången på gym i morse. Ett stort steg för han. Jag tror han aldrig har gått på gym förut. Själv körde jag ett stenhårt pass på löparbandet. Fast utan löp då. Är det något jag inte gillar så är det att springa. Springa är not my thing. Men hårt uppför, tungt och rejäla kliv. Det är min chargong.
Comment? Copyright © mom's weightblog
Tisdag 22 Februari
Den inskränkta individen.Jag hade den här diskussionen i morse och jag hade den förra veckan. Och jag kan inte förstå varför den inhemska individen är så fruktansvärt rädd för allt som är utanför landets gränser. Som om det utanför landets gränser är rena rama katastrofen eller om du äter något från utlandet så kolar du vippen på studs. Och det komiska i hela den här karusellen är att samma diskussion finns i varje land. I morse diskuterades Islands energibolags vara eller icke vara ägt av Isländska staten. För det vore väl ändå helt katastrofalt om det kom någon anna utifrån som köpte upp företaget. Eller? Jag ställer mig frågan varför går det stående ovationer när ett Isländskt bolag göra stora framgångar utomlands men totalt tabu, bu och bä om någon annan skulle komma hit och göra något bra av saken. Som om Islänningarna har lyckats särskilt bra på sistone. Not. Å andra sidan måste jag erkänna att det är en stor prestation att en sådan liten klick av nationen lyckats köra ett helt land i botten, Och resten av befolkningen flöt med, gapade och tog emot alla lån som erbjöds dem. Nu står de där handfallna med stora ögon och gapar över att HUR kunde det här ske? Som om lånen aldrig skulle behövas betalas tillbaka.
Jag var ute och red med en kompis igår och hon häpnade över alla dessa gigantiska lyxvillor. Som gemene islänning anser vara en del av deras standard. Jomenvisst pyttsan.
Nä, islänningarna är så duktiga att det vore väl katastrof om det kom någon utlänning som kanske gjorde saken lite bätte. När jag tog upp saken så fick jag i ryggen, vad är det här för baktal av islänningarna? Men det handlar inte om det,. Det handlar om att var instängd i sitt egna land och du tvärvägrar att se utanför din egna inrutning att där ute kanske finns något som är bättre än det du gör. Och att det som görs i landet inte alltid är det bästa.
Jag har svårt att förstå diskussionen. Kan det bero på att jag befinner mig någonstans i ett no-mansland? Den äkta isländska roten har inte infunnit sig och jag är en främling i mitt egna hemland?
Och handen på hjärtat. Just nu skulle jag bra mycket hellre vilja befinna mig bland djup snö, minusgrader och en värmande vårvintersol. Och ja, jag är ruskigt less på att vara här just nu.
ps. det blev ett minus i dag också
Comment? Copyright © mom's weightblog
måndag 21 Februari
CurlingDet var barnens dag i ridhallen igår och vi var så klart där med våra flickor. De sprang emellan hoppborgarna och det åts korv och drack läsk. Toppenfint, tyckte tjejerna. Under tiden satt jag och pratade med en annan mamma. Vi kom in på ämnet om curling, eller som vi säger på isländska „dekra“. I alla fall så var hon och jag helt överrens om att barn i mycket stor utsträckning blir allt för curlade av sina föräldrar. De får allting serverat och behöver sällan anstränga sig särskilt mycket för att göra en det ena än det andra. Föräldrarna skjutsar dem än hit än dit. Dessutom ordnar de det mesta åt dem. Jag har tillochmed stött på föräldrar som söker jobb åt sina barn.
Arbetsgivarna i sin tur stöter på eftersom denna generation är vana att få göra som de vill och redan vid anställningsdagen berättar de om vilka dagar de INTE har tänkt att jobba. Det har alltså blivit omvända regler och istället för att arbetsgivaren sätter arbetstiderna så tar den generationen för givet att det alltid går att komma och gå som de önskar.
Dessutom läste jag i en artikel för inte så länge sedan om att dagens ungdom ofta sjukskrev sig utan för den skull vara sjuka. Som att det var helt ok att vara borta från jobbet eftersom du kände inte för det. Som att det var helt legalt att göra så.
Jag måste säga att det här är en skrämmande utveckling. Och faktum är att jag vet inte vad som är värst. Att ungdomarna nöjer sig med att föräldrarna gör allt för dem eller att föräldrarna verkligen accepterar att göra detta. För i grund och botten går det inte klaga på ungdomarna eftersom de som verkligen borde få sig en skopa vett över sig är föräldrarna.
Mina flickor kommer aldrig att bli bortcurlade. B är i riskzonen och jag vet inte hur ofta jag klagar på han att inte nöja sig med att sätta sig ner och ta på dem sockarna när de skriker högt av att de inte kan klä sig. Jag får aldrig den frågan av dem. De vet att om de inte klär sig själva inom en viss tidsram får de gå barfota. Nu har det visserligen aldrig hänt att de gått barfota ut men begreppet finns.
Min lilla KI har alltid varit rätt fram och tar för sig. Henne får vi bromsa emellanåt. För även om viljan är god så får hon inte vräka i sig godis innan maten. Om ni förstår vilken nivå det emellanåt kan handla om. AB däremot är precis tvärtemot sin syster och henne får vi pusha för att få saker och ting gjort. Hon börjar bli bättre och igår visade hon första gången till en egen kreativitet.
Hon ville rida på Rodi igen. Jag sa att han har redan gått en gång i dag. Jag vill, klagade hon och stod och hoppade vi rasthagen. Ja, då får du göra det själv sa jag. Och baske mig tog inte ungen tag i grimma och gick in i hagen och fick tag på hästen. Så kravlade hon tag i sin sadel, baxade upp den på ryggen för att sedan kravla sig upp i sadeln och sa „bye bye, nu drar jag“...
Comment? Copyright © mom's weightblog
Söndag 20 Februari
EFITEFIT hittar ni här
Vilken helg. Vilken helt otrolig helg. Fredagen gick ut hårt och det blev både klippning, en ny dress (dock inte den på bilden nedan) och en världsmatresa. Vilket äventyr. Och vad mycket mat. Jag sov som på krokodilen och magen ömmade på lördagsmorgonen. Ja faktiskt var jag mätt ända fram till lördag kväll. Då avnjöt vi SurfandTurf. En amerikansk klassiker så att säga och det är hamburgare och grillad hummer. Och ja, det är najs.
Lördagen tillbringades i Vididal ridhall och en stort hästjippo. Jag stod och jobbade med BackOnTrack. Försäljngen var väl inget lysande men attans så bra reklam. Och det är ju alltid bra!
I dag har det varit en sådan där ordentlig kvalitetssöndag... ja bilderna från EFIT får väl säga sitt. :)
Comment? Copyright © mom's weightblog
Fredag 16 Februari
Attention must be paidNow listen up, attention must be paid... som hon sa Samantha i Sex and the City. Fredag, klippning, jag ska köpa mig en ny klänning OCH gå ut och äta en bit mat med min käre make. Om jag ser fram emot det? Pffff.... njaaa. UNDERBART!!
HIT ska vi gå och äta i kväll och det är klassats som en av de bästa restaurangerna i Reykjavik idag. Najs!
Comment? Copyright © mom's weightblog
Onsdag 16 Februari
ÖverraskningVi överlevde kalaset i går. Men jag drog en lättnad suck över att JAG inte jobbar som lekskolefröken... för jag måste bara säga att torka rumpor på andras barn är inte min grej. Faktiskt var det rent utav skitjobbigt. :) Men förövrigt så gick det riktigt bra. KI var jättenöjd och det är förstås det viktigaste. Att sedan när alla barn gått hem få åka till stallet och rida var som att få andas ut ordentligt. Kvällen var - tro det eller ej - vindstilla, stjärnklar och ett tunt, tunt lager av snö låg på marken. Så ja, det var en befrielse!
Och inte nog med det. IDAG fick jag årets största överraskning. Min man ska bjuda ut mig på restaurang på fredag! Tjolahoppsan. Fast själv hade han glömt det. Typiskt han. Frun till våra vänner skickade mig mess i morse att "ja men då ses vi på fredag" öhhh, vad? När jag sedan ringde B fick han leta igenom sina mail för att komma ihåg vart det var vi skulle. Ja, sådan är han. Min man...
Och vilken TUR att jag bokat tid för klippning på fredag. Och vilken tur att jag fick tid i ögonbrysplock idag.
Allt rullar som det ska med andra ord!
Comment? Copyright © mom's weightblog
Tisdag 15 Februari
Min lilla KI 5 årTänk, mitt lilla bustroll är fem år i dag. Herrejösses vad tiden går. Hon har är en mycket stark personlighet och är mer eller mindre ett "minime". Den damen vet vad hon vill och det går sällan rubba hennes vilja. Vi väckte henne med sång och presenter i morse och hon var överförtjust av alla paket. :)
Efter uppvaktningen åkte jag som alla andra dagar, till gymmet. Rutinen på träning ligger på toppform och nu börjar jag få resultat igen. Vilket är förstås varmt välkommet. Ner 0,6 och jag har sprängt vallen ner till 72. Tänk vad jag ser fram emot när jag spränger 70 vallen!!!
Comment? Copyright © mom's weightblog
Lördag 12 Februari
Ruskväder och isländskt melloDe senaste dagarna har varit fyllda med regn, storm och STORM. Det var knappt att flickorna kunde gå i går till skolan. Vinden tog i så att det var tur att jag höll i handen. Jag hade trott att vädret var något bättre i dag och det såg ett tag lovande ut. När vi kom upp på höjden unden ridturen tog vindens makter tag i oss igen och baske mig trodde jag på fullaste allvar att jag skulle flyga av sadeln. Huvva.
väl hemma och en varm dusch senare ser jag nu fram emot kvällens pizzaparty och mello. Hela två stycken tillochmed. Först ut den svenska men sen har vi stora FINALEN här på Island ikväll. Johanna Gudrun som vann förra året är med även i år fast hon är inte min favvis. Nä, i år håller jag på en "Olsen brother" liknande låt som är trallvänlig och sätter sig fast på minnet. Jag hoppas att den vinner.
Och, i morgon ska det serveras semlor!!
Comment? Copyright © mom's weightblog
Onsdag 9 Februari
Gottigott till helgen
Jamen det HÄR blir väl gott till helgen? Nu tänker ni, jahopp har hon gett upp nu då? Men si det har jag inte! Lördag och söndag är det tillåtet att unna sig en liten godbit och jag har gjort minibullar till mig själv. Dessutom är det i GI tecknet. Det enda som skiljer sig är att jag har använt mig av sojamjölk eftersom KI är mjölkallergiker.
Comment? Copyright © mom's weightblog
Tisdag 8 Februari
PytteliteGaHHH, ja inte kan jag då skryta om dagens resultat. Jag har stått mer eller mindre still och den digitala vågen på mitt gym visade först 73.1 för att direkt swicha över till 73.2. Å andra sidan så går cm stadigt neråt i midja och över rumpa och det känns ju bra.
Vi har ordentlig vinter för tillfället. Ordentligt med snö och i går gick tempen ner ända till -13. Det är inte ofta och det varar sällan länge. Så även denna gången. Vi inväntar regn och storm i morgon. DET ser jag inte fram emot...
Comment? Copyright © mom's weightblog
Måndag 7 Februari
Sol i sinneJodå, helgen var verkligen sådär fantastiskt som jag hade förväntat mig. Vit vacker vintersnö och massvis med kvalitetstid i stallet. I lördags var vi och hälsade på en god vän i deras stall och det bjöds på en gudomligt god fisksoppa och grillad hummer!
Och i går vaknade jag redan vid halv åtta för att hoppa upp med glädje, göra en jätteladdning av köttsoppa, bakade bröd och dessutom hann jag med att sy gardinerna till flickorna. I alla fall så åts det härligt varm köttsoppa, det reds åtskilliga ridturer och vi bakade våfflor som eftermiddagskaffe. So lovely!
För att inte tala om hur vädret är just nu. Den vintervita snön glittrar i kapp med den klarblå himlen och en stor gul lysande sol på himelen...
Så kan det vara... i alla fall så startade jag med ett högt tempo på gymet och det ska bli intressant att se hur morgondagens resultat blir!
Dagens roliga måste i alla fall vara den här:
Comment? Copyright © mom's weightblog
Fredag 4 Februari
FredagJa, så säg, är det inte fredag igen. How lovely isn't that?!? Och det är med stor förtjusning jag ser på väderprognosen. Just nu bokstavligen vräker det ner snö och det ska det minsann göra hela dagen. Ja, inte mig emot. Äntligen lite svensk vinterkänsla!!! Och inte nog med det så ser det ut som att solen ska titta fram både på lördag och söndag. Tänk er, vit snö, blå himmel, hästar, våfflor och varm choklad. Ja, jag tänkte väl det!
I morse bjöd lekskolan på frukost. Blaskig, grå och trisst havregrynsgröt. Inte för att jag har något emot havregrynsgröt men den här såg verkligen inte aptitlig ut. K åt med god aptit, trots att hon ätit både smörgås och morgonflingor hemma. Därefter visades hur deras morgon såg ut. Det pratades om väder och hur de skulle vara klädda. Och så sjöng de en sång. Lilla bus som snart är fem. Herrejösses vad tiden går.
Comment? Copyright © mom's weightblog
Onsdag 2 Februari
Skidor och ÞorrinNär jag vaknade i morse hade jag inte särskilt stor inspiration att ta mig till gymmet. Jag hade tänkt simma men med snö, blåst och kallt kändes det inte särskilt lockande. I alla fall så masade jag mig dit och hoppade upp på "skidmaskinen" Hoppsan hejsan vilket dunderprogram. Jag måste erkänna att jag inte riktigt visste hur jag skulle få den där makapären igång så jag tryckte på lite olika knappar och vips tog den en himla fart. För att övergå till tungt, tyngre och tyngst. Här hade vi bestigt Mount Everest eller nåt i den stilen. Jag var HELT slut när 30 minuter hade gått. Men efteråt kändes det förstås helt enkelt najs!
Och med ett sådant pass i ryggen kunde jag njuta ordentligt av denna mat, som vi hade på mitt jobb idag:
Comment? Copyright © mom's weightblog
Tisdag 1 Februari
Bra resultatJajjamensan, här vi på god väg. Och det känns ruskigt bra kan jag tala om! Det är förstås en ganska lång väg kvar och jag testade för skoj skull hur många % fett jag har. Huvva! Hela 32% Vilket betyder på gränsen till övervikt. Å andra sidan kom väl inte det som någon överraskning direkt.
För övrigt går jag fortfarande och nynnar på "nitten", ni vet den danska låten från från igår
