Mormors limpor – del II

Allt det här bakandet fick mig att tänka tillbaka på de historierna jag hört berättats för mig. Och det var ju att i Västerbotten, där momor levde, var de strikt religösa. Och då menar jag inte att de bara gick i kyrkan på söndagar och läste böner hemma. De här trakterna är bland annat kända för sina kyrkstugor.

Sankt Mikael, eller Mikelsmess, var en av de högtiderna där de åkte till kyrkstugorna och mormor har berättat att där bodde de under en veckas tid. De ville fira att skörden nu var avslutad och det firades med att hedra Sankt Mikael.

Jag har inte hört om Sankt Mikael i dagens samhälle men jag tog kontakt med en präst som jag känner sedan några år sedan. Han berättade för mig att de än i dag firar St Mikael som är en av de fyra ärkeänglarna.

St.Mikael firas fortfarande varje höst som äger rum sista söndagen i september. Den kallas för ängladagen eller St.Mikaelsdag. Det var förr i tiden en av årets största högtider.

Ärkeänglarna är änglarnas ledare och det finns som sagt fyra stycken; St.Mikael som är änglarnas härförare, St.Rafael som är ledare af änglar som tar hand om barn, St.Gabriel är Guds sändebud och St.Uriel leder Serafarna och Kerubar.

Utbredning
Kyrkstäder förekom främst i norra Sverige och i någon utsträckning även i Österbotten i Finland, samt i de norra delarna av de norska och finska lappmarkerna. Som mest fanns det ett sjuttiotal kyrkstäder i Sverige, varav sexton finns bevarade även idag. I Lappmarken tillkom de i samband med statens lapska mission från början av 1600-talet. Som företeelse är de unika, inte bara i landet utan även i världen. De finns belagda sedan omkring år 1600. Kyrkstäderna byggdes upp för att samla de avlägset boende sockenborna till kyrkohögtider. De fick bara användas då.

Och det fanns faktiskt kyrkstäder i stort sett varje socken i Norrbotten, Västerbotten, Lappland och norra Ångermanland. I bland växte dessa städer upp vi sockenkyrkan men fanns även vid olika kapellkyrkor.

Kyrkstaden ska inte förväxlas med stallstad, vilket är en samling kyrkstallar utan tillhörande stugor eller bodar.

Bestämmelser för kyrkstuga
Den 20 mars 1695 utfärdade landshövdingen i Västerbottens län, Gustaf Douglas, en förordning om rätten att inneha kyrkstuga. Den stadgade att varje hemman hade rätt till ett kyrkhus bestående av en stuga med kammare och förstuga samt ett stall. Den som inte var hemmansägare kunde alltså inte åberopa någon rätt att ha en kyrkstuga.

Det förklarar också att hemmansägare Ludvik Lundgren, dvs mormor pappa och min gammelmorfar, hade sin egna kyrkstuga dit familjen åkte då bland annat till St Mikaels-högtiden.

År 1817 begränsades rätten ytterligare i Västerbottens och Norrbottens län genom kungliga brev. Breven stadgade att ingen som bodde inom en mil från kyrkan skulle få förvärva eller bygga en kyrkstuga. Den som bodde i anslutning till en bra väg kunde få avslag även om avståndet till kyrkan var längre än en mil. Det kungliga brevet hade sin upprinnelse i en skrivelse från landshövdingen i Norrbottens län, Per Adolf Ekorn. De skäl som han anförde för att begränsa antalet kyrkstugor var dels åtgången på byggnadsvirke, dels det besvärande buslivet och lönnkrögeriet i kyrkstäderna i samband med kyrkhelgerna.

Även här uppfyllde gammelmorfar kraven, då de bodde ca 3 mil i från kyrkstaden i Lövånger. Hemmansägere Ludvig, var dessutom kommunalråd, och var en högt anseende person i soknen. Lite kuriosa är att de var en av de första som hade radio, vilket var otroligt stort på den tiden.

År 1849 tillkom ett nytt kungligt brev som modifierade enmilsregeln. Om det ansågs behövligt för att bevista gudstjänster eller för barnens skolgång fick därefter även personer som bodde närmare än en mil sätta upp en kyrkstuga.

Enligt de kungliga breven ska tillstånd inhämtas av konungens befallningshavare (numera länsstyrelsen) när nya stugor ska byggas eller gamla stugor byter ägare. Detta tillämpas ännu i Norrbottens län beträffande Gammelstads kyrkstad. För flera av de övriga kyrkstäderna i Västerbottens och Norrbottens län sker en förvärvsprövning av en kyrkstadsstyrelse eller liknande.

Det bör noteras att kyrkstäderna, trots benämningen, inte hade några stadsprivilegier. I vissa fall utvecklades dock kyrkstäderna till municipalsamhällen; detta gäller Gällivare (1893) och Arvidsjaur 1895.

För ett par år sedan bodde vi i kyrkstugorna i Lövånger. Det kan verkligen rekommenderas.

Nåväl, tillbaka till limporna. Första försöket blev bra – men ändå långt ifrån mormors limpa.

Jag provade ett nytt recept och den här gången måste jag säga att jag lyckades mycket bättre.

Ingredienser

  • 1 msk torrjäst
  • 5 dl filmjölk
  • 50 gram smör
  • 1 dl sirap
  • 6 dl rågsikt
  • 4 dl vetemjöl
  • 1 msk anisfrön
  • 1 tsk fänkålsfrön

Och ja, samma procedur som alltid när du bakar bröd. Låt jäsa i 40 minuter, baka ut till 3 limpor och låt jäsa ytterligare 40 minuter. In i 200 graders ugn i ca 40 minuter.

Mormors rågkakor

De här fick jag som liten. Det är barndom så det stänker om det. Nygräddade med smör och ost. Det var grejjer det!

Jag fick börja med att gå på kryddjakt. Varken anis eller fänkål verkar inte vara särskilt vanligt här. Men skam den som ger sig och med lite hjälp på facebook fick jag tag på både anis- och fänkålsfröna.

Rågsikt finns inte heller. Det kan du göra själv genom att blanda 40% rågmjöl och 60% vetemjöl.

Nu är degen på jäsning.

Ingredienser

  • 50 g smör eller margarin
  • 5 dl mjölk
  • 1 msk sirap
  • 2 tsk salt
  • 1 msk torrjäst
  • 1 tsk anisfrö
  • 1 tsk fänkålsfrö
  • 6 dl rågsikt
  • 4 dl vetemjöl

Värm mjölk, smör, sirap och salt till 41 grader (om du har torrjäst) och blanda sedan ner de torra ingredienserna. Blanda allt till en smidig det i en matberedare.

Låt jäsa i 60 minuter

Kavla ut till runda kakor och när jag var liten så gjorde mamma alltid hål i mitten. Nagga dem innan du gräddar dem i 15 minuter i 200 graders ugn.

Let’s get pink – Pink fashionable Day in October

Det har firats i många år nu. Den rosa dagen i kampen mot bröstcancer. På island görs alltid ett årligt smycke som från början alltid var en brosch men som de senaste två åren är ett halssmycke.

Jag har alltid den vanan att köpa smycket och jag har gjort det under de senaste 12 åren.

I år är smycket ett fantastiskt fint halsband.

Mitt jobb är kända för att hitta på de mest märkliga saker och teman. De älskar när de anställda lägger manken till och gör något mer av – allt!

Idag är alltså rosa dagen och mitt jobb har självklart arrangerat en tävling.

  • Bästa rosa personen
  • Bästa rosa arbetsplatsen
  • Bästa roligaste rosa dräkten

Här kommer mitt alterativ. Jag kör på temat fabulous och 50-tal och Jackie Kennedy inspirerande look. Jag har pinupp-frissyr och make up i stil från tidseran. Jag har rosa klänning som helt klart Jackie Kennedy också skulle ha kunnat bära.

Collage som jag skickade in till Workplace

Och inte nog med det – JAG VANN!! I kategorin bästa rosa arbetsplatsen!

Julgranskule-projektet

I boken finns det 24 olika mönster. Dessutom finns det bilder där mönstret är gjort med olika färger. Färgerna gör förstås det mesta i hur fin kulan blir och jag blev särskilt förtjust i den som var blå och med guld. Den får en helt annan utstrålning än den som är röd och vit.

Garnet gör definitivt sitt. Jag ville helst använda mig av de isländska garnerna men med mitt första försök av att använda léttlópi blev minst sagt misslyckats för här blev den gigiantisk.

Igår gjorde jag ett nytt försök med det isländska Kambgarnet. Det är mjukare och finare och kulan blev i princip en tredjedel av mitt första försök.

I dag stickar jag vitt och blått!

Projekt julgranskulor

Jag såg den här boken för ett par år sedan. Den fångade mitt intresse direkt – men av någon anledning så blev det inte mer än så.

Tills nu.

Häromdagen gick jag på bokmarknad. Och hittade boken!

Nu har jag stickat min första kula och det var riktigt, riktigt roligt. Jag använde mig av islänskt léttlopi men inser att trots att det är relativt tunt garn så är det allt för grovt för kulan blir gigantisk.

Jag ska åka till affären i dag och köpa ett finare garn. Det hade definitivt varit roligt att sticka av isländska ullen och eventullt använda kambgarnet eller einband. Kambgarnet är mjukt och passar säkert bättre då einband kan blir rätt strävt.

Eller så är det just den karaktären du vill ha i en julkula?