Så kom den dagen då det blev verklighet att sälja mitt engelska skrivbord. En flickdröm förkärlek till England är nu 30 år senare inget annat än ett minne blott. Misstaget jag gjorde då, vilket är ganska exemplariskt för min del, är att jag tänker för stort. Det är som att ju större destu bättre. Vilket oftast inte är verkligheten. För precis som min första ritning av pizzaugnsbordet som även det skulle bli allt för stort, så var det här skrivbordet gigantiskt.
Nåväl, det har legat länge till försäljning och så helt plötsligt kom det en man som såg och bestämde sig.
Jahops.
Då fanns det ingen utväg och jag började tömma lådorna.
Jag intog ett brett leende när jag hittade det här. Min far skrev nämligen många brev. Tyvärr var jag inte klok nog att spara dem men nu har jag ett av dem här. Underbart skrivet och så fantastiskt trevligt att få se hans handstil igen.
