Anna Maria När jag låg i badet funderade jag över Madicken. Ja just det, filmkaraktären Madicken, Astrid Lindgrens Madick.
Vad blev det av henne när hon blev stor?
Såvitt jag vet, så den enda karaktären som Astrid talar om som vuxen, är Emil. ”Att ingen kunde väl ana att här går en framtida bankdirektör”. Astrid talar inte om någon av de andra karaktärerna vad de sedan blev som vuxen. Att Madicken fanns på riktigt, ja det det vet vi eftersom Astrid avslöjade det långt långt senare, att det var hennes bästa kompis som liten. Att namnet Madicken verkligen fanns och att hon var dottern till bankdirektören i Vimmerby.
Månde de vara så att det är den där Emil som vuxen?
Det är en lockande teori som faktiskt kan stämma tidsmässigt så att säga. Emil växte upp i slutet på 1800-talet och Madicken var runt sju år när första världskriget pågick för fullt. Här talar vi 1914-1918. Vilket torde passa rätt så bra om Emil då var runt en 30-40 år just vid första världskriget.
Nu säger Astrid själv att det var en sammaplockad historia som många gånger kan relateras till sin egen far Samuel Agust.
Men för att återigen leka med tanken om Madicken som vuxen. Ja, en sak är säker. Hade detta varit en amerikansk figur hade det gjorts en uppföljare för länge sen. Precis som de filmdramatiserade Peter Pan som vuxen. Nu är förstås Peter Pan så fictionär till den milda grad att det inte finns någon som helst verklighetsanknytning, vilket gör teorin inte lika intressant.
Pånera då istället att Madicken kliver in i sitt vuxenliv just som andra världskriget drar igång. Och med hennes godhet, filurighet och lite jävlar anamma så skulle jag helt klart tippa på att hon gick med i Lottakåren och tog sig ann skadade soldater nere i Europa. Det skulle i sin tur få sådan påverkan på hennes liv att hon kommer hem och blir politiker och vill förändra världen. Jag tror dessutom att hon väljer samma linje som sin far, dvs socialdemokratin, framför hennes mors lite mer konservativa läggning. Elisabeth hade fler än en gång sagt: ”Du är inte klok, Madicken”
Det hade varit något att filmdramatisera. Jag hade bänkat mig på första raden.
Abselut.