Anna Maria Inte heller jag kan undgå de skrikande rubrikerna och stormarna som nu viner mot Sveriges kung och kungahus. Och jag måste säga att jag tycker det mer eller mindre liknar en häxjakt där en klunga medianer och antimonarkister försöker skrika så högt de kan för att få sin vilja i genom. Det för mig vidare till sandlådan där den fräkaste ungen sliter åt sig allas leksaker och skriker högt av vrede för att denne inte får som den vill.
Det jag ställer mig frågan är varför kommer detta på tapeten nu? Och inte förr? Herregud det var ages ago som jag hörde om kungens och hans vänners strapatser. De vilda festerna och den makabra lägenheten på gärdet som det festades hej villt i på det glada åttio och nittiotalet. Eskortdamerna. Jojo, nog var det flott som attan där champangen flödade i massor.
Ja, vi talar alltså den lägenhet som Maddes gamla avdankare Jonas ”officiellt” bodde i under sin tid tillsammans med unga fröken. Och huruvida även det var en täckmantel även på senare tid skall låtas vara osagt.
Det visste ju alla.
Nu är det så att jag är för monarkin. Jag älskar vårt kungahus och jag skulle inte på något vis vilja vara utan det. Men jag måste säga att jag tycker de går något över linjen in vissa frågor. Jag har ruskigt svårt för en viss ung fröken som bara gör det som behagar henne. Ungefär som att för henne gäller inga regler. Jag kan inte heller ställa mig bakom de snaskerier som pågåtts – oh nej, glömde visst. Kungen tvärnekar. Så det har alltså inte hänt.
Jag vill behålla glamourstämpeln. Jag vill kuna läsa om dem. Jag vill kunna gotta mig i deras fasion – dess lyx – dess… ja, jag vill kunna diskutera deras senaste klädesval, statsbesöken och alla de upptåg de sysslar med.
Ändå måste jag erkänna att deras image har blivit naggat i kanten. Även hos mig.
Men det som jag mest bävar över är att en Jugoslavisk ganster styr media med sina lillfingrar. Och skrattar hela vägen till banken.
Sånt gör mig mest arg. Och förbluffande förvånad. Hur kan svensk media vara så patetiskt naiva?