Mina dockor

I söndags hade flickorna en stor dag. Det var tävling i gammeldans. Och första tävlingen för lilla fröken bus.

Anna Björk är en van danstävlare och har provat på både ballroom och gammeldans förut. Hennes starkaste sida är engelsk vals men hon fixar både schottisen och rail med bravur. Efter att hon fick sin dansherre har hon utvecklats enormt och hon seglar runt på dansgolvet som den värsta barbieprincessan hon är. Hon har stor känsla för takt och musik så när hon inte kom vidare till final blev besvikelsen riktigt stor. Nu är det hennes herre som inte riktigt har samma öra för takten och det är lite utav det som de behöver träna mer på. Jag försökte trösta Anna om att få placering är inte allt – huvudsaken är att deltaga, att våga gå ut på det där stora dansgolvet och göra alla momenten, trots att idrottshallen är fylld av människor och domare. Och peng på halsen, ja det fick hon i alla fall.

Å andra sidan. Det är förstårligt att bli besviken när du tränat så hårt och du presterar ditt allra bästa. Det är liksom en del av sporten. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara så.

Lilla Karin Inga då? Underbara lilla busfrö var så ofantligt söt med sin Brynjar att folket i salen inte kunde annat än le när de taktfullt gick fram i både schottis och rail. Nu var det bara en klass för 9 år och yngre så trots att de – av naturliga skäl – inte har kommit lika långt tekniskt sätt så fick de tävla i samma grupp som de äldre barnen. Och det kan tyckas något orättvis. Fast lilla KI tyckte det kvittade. Hon var jättenöjd att äntligen få tävla hon också. Ja, och så fick hon peng på halsen.

Det som är så ofantligt roligt att se är att Karin och Brynjar, trots sin ringa ålder, har total känsla för takt och musik. Och de är exakt samspelta. Som om du skruvar upp dem i ryggen och de följer musiken till punkt och pricka. Och det här, fick mig att riktigt bita mig i tungan för att inte spricka av skratt. Jag skickade ut dem på dansgolvet för att värma upp. ”Ta nu och träna lite innan och ni kan börja med Schottisen” Och just precis när de går ut på golvet så slår musiken över till Rail. Och för er som inte känner till skillnaden mellan Rail och Schottis, så går Railen i ett mycket högre tempo. Att då dansa schottisstegen ser då ut som att du snabbspolar en film eller ser två duracellkaniner som är uppvrida till max.

Som tur såg deras danstränare detta så hon styrde om dem till Rail. 😀