Anna Maria I morse var jag på en föreläsning om ”Affärsmöjligheter i Sverige” där isländingar ville skapa business i Sverige för isländska företag.
Det började med att säga
”Sverige är ett stort land”
Sen gick de vidare att berätta om hurdan svensken är och vad du som isländing skulle tänkta på OM du skulle ge dig iväg till Sverige för att söka lyckan.
Det var rätt intressant.
På snudd till humoristiskt. Vissa saker hade de nog fått med sig i bagaget hem medans vissa saker hade de helt på bakfoten.
I Sverige har det aldrig varit ”kreppa”, dvs i Sverige har det aldrig varit lågkonjunktur, sa en av talarna.
Nähe?
Vad var det då som var i början på 90-talet då riksbanksräntan skenade i väg till 500% och svensken var pinad under ett gigantiskt skattetryck under resten av 90 talet för att betala den skuldsanering som Sverige stundade?
Eller när IT-bublan sprack i början på 2000-talet?
Dessutom tror jag inte att de nådde riktigt så starkt om den faktiska skillnaden mellan islänningen och svensken. Fast det är väl en näsbränna de lär få känna på om de inte gör sin hemläxa nog väl.
Och vad är då den största skillnaden?
Islänningen kan inte tänka långt fram i tiden. Det bara går inte. Islänningen kan inte rada upp alla de eventuella problem som kan komma under resans gång.
Islänningen hoppar ut i det djupa vattnet och lär sig att simma när han fattar att han är på väg att drukna. Det ordnar sig… är ett dagligt motto hos varje islänninge.
Svensken lär sig simma på torra land före han gör någonting annat. Dessutom tar han med sig både flytväst, livräddningsbåt, isdubbar och matsäck.
