Anna Maria Det är tidig söndagsmorgon. Jag sitter här i mitt favorithörn med en svart kopp av mitt franskrostade kaffe. Familjen sover, det hörs snarkningar från husbonden och jag vet att de två äldsta döttrarna sover sin djupaste sömn just nu. Yngste, däremot, är redan på träning. Tänk att hon alltid stiger upp utan minsta lilla klagomål, äter sin frukost och gör sig i ordning. I dag har hon ändå ganska kort träning, bara två timmar mot de vanliga fyra. Nästa helg har hon sin första tävling i Cubs, dvs den tävlinggren hon nyligen kvalificerade sig in i.
I natt har vi haft vår första riktigta höststorm. Jag sa till B att jag nästan såg fram emot en natt med det så kallade torktumlevädret. Stormen gjorde mig visserligen rejält lugn och jag har sovit hela natten utan den minsta störning av vibrerade fönster eller dånande ljud. Stormen har fört mig sig enorma massor ifrån vulkanen. Den är vilande men när den är så här ny så drar vindarna med sig små fina askpartiklar som bilder en gulgrå dimma. Det blåser fortfarande ganska rejält så dagens planerade cykling känns som ett överilat kapitel.
Att det är vulkandimma märktes på bilrutorna i morse. Det låg ett tjockt finkornigt klibbigt dammlager på rutan och jag fick gå in och hämta extra vatten för att få bort sörjan.
Höststorm till ära så ska här lagast en ny variant av Julia Childs paradrätt.
Tänk så många hon har inspirerats genom åren. Vem minns inte filmen Julia och Julia, som var baserad på en verklig händelse där en bloggare bestämde sig för att laga sig igenom hela hennes kokbok. Ett sådant projekt har jag också lekt med och det är faktiskt en ganska trevlig sysselsättning. Carl Butler, som också är en av mina favoritkockar, har det receptet i sin mest genuina och fantastiska bok. Den boken är flitigt använd här hemma.
Där finns också en fiskgratäng som jag har lagt ett otal gånger.
I alla fall, åter till dagens stora matprojekt. Jag ska göra en hybrid av denna klassiska paradrätt. Jag kommer att hålla mig till grunden, dvs köttet, bacon, löken, morötterna, det röda vinet men istället för Beef blir det helt enkelt Föl. Jag kan tänka mig att många nu rynkar på näsan och vill mena att vi äter inte föl!!
Då kan jag tala om att här på Island gör vi faktiskt det. Och jag kan tala om att mörare kött får du faktiskt leta efter. Det är ungefär som att äta kalvkött. Jag tänker också ha hela stekar i min gryta.
Foal Bourguignon
- Fölstek
- 1 gul lök
- Morötter
- 3 vitlöksklyftor
- 50 g bacon
- 3 dl rött vin
- 5 dl buljong
- 2 msk tomatpuré
- 1 msk timjan
- 1 msk vild timjan
- 1 tsk korander torkad
- 2 lagerblad
Det är viktigt att bryna steken runtom. Det stänger in all den goda köttsaften och gör att köttet blir extra mört. Ett bra tips är också att rumstemperera köttet innan du börjar tillaga det.
När steken har blivit brynt är det inte svårare än så än att alla de andra ingredienserna ska ner i grytan och det ska sakta tillagas i dryga timmen. Nu är fölkött så mört så det får absolut inte vara för hög värme.
Jag gör gärna grytan på morgonen för då får den stå under dagen och dra till sig alla smaker. Eftersom jag nu gör hela stekar så tar jag upp dem strax innan servering. Jag silar bort alla grönsaker och serverar dem separat. Såsen smakar jag av och tillsätter mera salt, peppar och en gnutta blåbärssylt. Det gör att du får en rundare smak. Till det här hade jag tänkt servera den klassiska hasselbackspotatisen.
Sanna mina ord men vid den här maträtten så hör du änglar sjunga med ett pampigt fyrverkerier. Helt makalöst gott helt enkelt.
Till efterrätt serverades Frödinge kladdkaka med hallonsylt och vispgrädde.
En helt perfekt söndag helt enkelt.