Anna Maria Här har det varit full verkstad hela kvällen. Jag lägger sista trådarna på tröjan som ska skickas till Sverige i morgon. Jag har lagt om flickornas sida och just nu pågår Desperate Housewife som jag håller ett stadigt öga på.
Jag är svag för serier. Inte vilken serie som helst utan får de på något vis fotfäste hos mig så kan jag inte missa ett avsnitt. Nu hade jag stallet förra torsdagen men lucky me så går den i repris. NU.
Min första serie som jag totalt var so into. Dallas. Jamen VEM tittade inte på Dallas. Jag var – yngre än vad AB är nu – och jag lekte med Barbies. Jag hade byggt upp hela Southfork ranch i mitt lekrum. Det fanns Pam, Sue Ellen, JR och Bobby… hästar och jag hade en röd fin sportbil till mina barbies.
Oh ja, så kom Falcon Crest. Och Dynastin. De gick samtidigt men som tur var SVT inte bevingade med fler än två kanaler så det gick hur bra som helst att följa med.
Min första svenska serie? Nu måste jag tänka till lite. Varuhuset. Jamenvisst. Rederiet… men så var det ju Reini och Mimmi.. vad sjutton hette den serien nu igen? Den va så himla bra. Jamen så kom ju Skilda världar. Guu vad den var bra.
Friends – näpp. Den såg jag faktist inte. Inte heller Sex and the City.
Och hur kunde detta ske?
Enkelt.
Jag hade inte den kanalen här på Island.
Så när jag fick tag på hela shoeboxen av Sex and the City, så… tja, jag matade igenom hela serien på en gång. Sex hela sässonger.
På ett bräde.
Men förövrigt så är det rätt dåligt med serier nu. Tur jag har Desperate Housewife.
